Text: Sophie Nyblom
Foto: Daryoush Tahmasebi

Vi kör mot Övertorneå, hinner passera några byar innan vi ser den gula skylten ”Sölkäsaari” och under den finns en vit skylt med texten ”Möbeltapetsering”. Vi svänger och kör över en smal, gropig väg med vägtrummor som om våren ska förhindra att vägen dränks när högvattnet kommer. Här på ön hittar vi Udda med flits verkstad och gårdsbutik.

Terese är ”återflyttaren” som lämnade Haparanda som 16-åring för att gå estetisk linje på gymnasiet i Luleå. Efter studier i Umeå och Vindeln gick flyttlasset tillbaka och med henne följde Anders, en jämtlänning som hon träffat på Konstskolan i Umeå.

Hon hade aldrig tänkt återvända till Tornedalen men med åldern började hon känna en dragning tillbaka som hon inte riktigt kan förklara:

– På något sätt kändes det som lättare att andas och högre till luften när man passerar Luleå, vilket är fånigt för naturen är densamma.

Det var inte Haparanda som lockade utan Sölkäsaari och stugan hennes far timrat upp 30 år tidigare. Hon ville inte se den i främlingars händer och när hennes mamma ville sälja blev det Terese och Anders som köpte.

Tygern

I samband med flytten startade de företaget Tygern. Vänner i Umeåtrakten utbrast: ”Haparanda – av alla ställen? Där går det inte att driva något företag!”. Terese menar att Ikeabubblan hade börjat tappa luft och folk hade insett att ”det inte var Gud utan bara en butik”. I Haparanda fick de ett vänligt mottagande från kommunen och bra service från myndigheter. Haparandabor kom med välvilliga råd som ”Ska ni driva företag här måste ni lära er finska.” och för att ortsborna skulle få grepp om nykomlingarna fick Terese ofta frågan ”Vems dotter är du?”.

De uppmärksammades i Norrbottenskuriren där man fick läsa om återvändartjejen Terese som tillsammans med sin man Anders och deras två katter hade flyttat till en sommarstuga på Sölkäsaari mitt i vintern. Den bohemiska standarden målades upp med ett liv utan dusch och en stuga där vinterns kyla fick fönsterrutorna att frosta igen på insidan. Men man fick också bilden av två nyinflyttade haparandabor som fyllda av framtidsvisioner stod i startgroparna för ett liv som företagare.

När vi besöker dem har det gått fyra år och boendemiljön har förändrats. Idag finns en dusch och den oisolerade farstun är ombyggd, den är nu rymligare och framförallt varmare. Fortfarande är det vedkaminerna som står för uppvärmningen, ett tidsödande arbete när det efter en kall vinternatt kan ta 1-2 timmar innan värmen har spridit sig i husen. Byggprojekten avlöser varandra och platsen förändras från år till år.

Gör om gör rätt

Tygern heter sedan vårvintern 2014 Udda med flit, en fras vilken berättar om såväl Terese och Anders som deras verksamhet. Grunden är möbeltapetsering, de klär om och renoverar möbler enligt kundens önskemål och med egen design. Resultatet blir ofta något som är lite annorlunda och personligt. Verkstaden fungerar också som gårdsbutik där de säljer egna och andras hantverksprodukter. Drömmen är att ägna mer tid åt egen redesign, det vill säga att köpa gamla möbler och klä om dem för att sälja vidare. På så sätt kan de bidra till återanvändning och hållbarhet i ett längre perspektiv. Deras kunder kommer inte bara från närområdet, eftersom Haparanda är en för liten ort för en så nischad verksamhet. De flesta kommer från Luleå, Pajala och Övertorneå. Dessutom hittar en del turister till företaget.

Det är svårt att se en gräns mellan företaget och Tereses och Anders privatliv. Ibland har de själva svårt att skilja på vad som är ”arbete” och vad som är ”fritid”. De har försökt ha söndagarna som vilodag men det har fallerat och Terese beskriver hur arbete och fritid lätt flyter ihop:

– Det är nog nästan så att vi måste resa bort om vi ska släppa det helt. Jag tror det är ytterst få dagar vi inte går in i verkstan en sväng även om det bara är för att svara på lite mail, beställer lite tyg eller kollar upp någonting.

Å andra sidan är det just friheten att styra över tiden som de tycker är något av det bästa med att vara egenföretagare. De har fasta öppettider för butiken men de kan ändra dem om de behöver. Visst kan de ibland sakna tryggheten med en fast inkomst och umgänget med kollegor men just nu vill de inte ha det på något annat sätt. Att bo på Sölkäsaari skulle inte vara den idyll det är om de hade tider att passa. Då skulle det mysiga försvinna; att lyssna på musik man gillar för dagen eller en talbok medan man jobbar, att en varm sommardag känna ”nu räcker det”, låsa dörren och gå ner till stranden för att ta ett dopp i älven, att i höstmörkret tända ljuslyktor i verkstaden och om vintern ha tid och kunna sitta och lyssna på elden som sprakar i kaminen tidigt en kall morgon.

För Terese och Anders är det viktigare att företagandet sker på ett sätt som är hållbart för dem, än expansion och ekonomisk vinning. De känner att de är på rätt spår och de skyndar långsamt, vill varken förhasta sig med byggnationer eller att utveckla företaget i en riktning som inte känns rätt. Ibland verkar det som omgivningen är mer oroad för dem än de själva är. Terese förklarar:

– Vi har ingen panik, vi får ju ganska mycket goda råd om hur vi borde utveckla och hur vi borde sälja mer och folk är bekymrade över att vi inte verkar ha något arbete ibland. Men det är ju för oss vi gör det. Det är ingen panik att vår gårdsbutik inte är färdig eller att vi inte har något kafé ännu eller att folk inte känner till oss och att det finns dåligt med skyltar. Vi har allt jobb vi behöver och det är inte för någon annan vi gör det. Så det är ingen panik. Så länge vi kan leva så här är vi alldeles nöjda. Och det kan vi.

De tänkte att de skulle bli två möbeltapetserande ensamvargar som bodde på Sölkäsaari delvis omgivna av tomma sommarstugor. Men så blev det inte.

Händer i Haparanda

Mycket hade hänt i Haparanda sedan Terese flyttade söderut. Ikeas etablering ledde till ett uppsving på många sätt men också till ett förfall. I stadskärnan övergavs butikslokaler, folk gnällde över att det aldrig hände något i centrum och att allt flyttades till de nya affärskvarteren i närheten av Ikea och till finska sidan. Utvecklingen fortsatte med fler konkurser och tomma skyltfönster. Kommunens nya kulturchef fångade upp missnöjet bland medborgare och företagare och ordande sommaren 2013 möten för att diskutera utvecklingen kring stadens centrum. Det resulterade i projektet ”Gamla stan” vars syfte är att göra centrum mera attraktivt genom utsmyckning, att locka nya företag till de tomma lokalerna och att ordna event för haparandaborna. Terese blev involverad i arbetet och Udda med flit har gjort flera av utsmyckningarna, exempelvis sittplatser längs Storgatan, tygvimplar i olika färger och en väggmålning i en passage som tidigare var mörk och skum.

Terese och Anders upplever att det har hänt något i staden sedan de flyttade hit. Det finns småföretagare och många kreativa personer som engagerar sig för att göra Haparanda till ett bättre ställe att bo på. Människor som vill visa att Haparanda är mer än allt det nya som byggs på gränsen och i samarbete med Torneå. Terese menar att:

– Det är förändrad stämning i stan, det har öppnat två nya butiker och folk går på stan på ett annat sätt. Det var ett liv i Haparanda den här sommarn som jag inte har sett sedan jag bodde här förra svängen, sedan jag var barn. Så det känns som det är något som håller på att hända.

Framtid

Vad är Udda med flit om 10 år? Ingen av dem kan riktigt svara på frågan. Kanske är Sölkäsaari då ett utflyktsmål dit man kan cykla efter en nybyggd cykelväg, där man kikar in i gårdsbutiken som är fylld av redesignade möbler eller kanske finns den där hantverksbutiken i Haparandas centrum där det säljs olika hantverkares arbeten. Terese och Anders tror Haparanda kommer att fortsätta utvecklas i en positiv riktning för dem och för andra småföretagare. Kanske kan denna utveckling också locka fler unga att starta egna företag. De menar att utmaningen är att skapa strukturer för att hålla processerna vid liv och få långsiktighet i arbetet och inte förlita sig på tillfälliga projekt.

Anders vision 2010:

– Vi vill att det ska bli ett utflyktsmål dit folk kommer för att se vad vi gör och vad vi erbjuder och ta sig en fika.

Tereses vision 2014:

– Kanske är Sölkäsaari då det där utflyktsmålet där man kikar in i Tereses och Anders gårdsbutik som är fylld av deras redesignade möbler, och kanske hittar man deras arbete i fler Haparandahem. Eller kanske finns den där hantverksbutiken i Haparandas centrum där de säljer sina varor tillsammans med andra designer och hantverkare från trakten.