Text & foto: Lisa Kejonen Pauker

– Jag är Svakko Biehtara Edit Anna-Stina, Per Svakkos barnbarn och Edit Svakkos dotter. På svenska är jag alltså Anna-Stina Svakko, säger hon med självklarhet och stolthet. Släktens historia och den nedärvda kunskapen sen generationer tillbaka har format henne både i yrkeslivet och hennes identitet. Anna-Stina är samisk formgivare, den enda i Sverige som har mästarbrev i duodji, samisk slöjd. Hon har specialiserat sej i samisk dräktsömnad och har i oktober 2014 sytt 264 koltar. Sedan tio år tillbaka är hon egenföretagare med sitt företag Astu Design i Porjus där hon arbetar både med traditionell sömnad och moderna plagg, med en förkärlek till tyger från de stora modehusen och kontrasterna mellan det råa, det traditionella och det glamourösa. Mottot är att wow:a världen, att med sina stygn lämna ett avtryck.

Anna-Stina föddes 1967 och har sina rötter mellan Kalix- och Kaitum älvdalar i norra delen av Sveriges fjällvärld. Där, i Ratek, har hon stugan där hon på loftet har inrett en syateljé så att hon kan jobba fjällnära som omväxling till ateljén i Porjus. Sedan två år tillbaka är Anna-Stina äldsta generationen i sin familj och den enda som finns kvar sedan hennes mamma Edit gått bort efter en tids sjukdom.

– Det är mamma som har lärt mig att duodji är viktig i livet, säger Anna-Stina och berättar att hon känner ett ansvar att föra den samiska kulturen vidare. Samtidigt erkänner hon, med glimten i ögat, att hon på senare år har hon blivit mer ego. Det är nödvändigt för att ha ett hållbart företagande. Att tänka mer på sej själv och inte bara på kulturen, att ta betalt så att hon har råd att fortsätta jobba och fortsätta dela med sej av sin kunskap.

– Folk tror fortfarande att man ska vara gratis och arbeta ideellt för att man har ett kulturansvar. Men jag lever ju på det här, det är ingen hobbyverksamhet.

– Hon berättar att hon ser hållbar utveckling som en tidsaxel och att hennes företag Astu Design ska kunna leva och utvecklas över en lång tid. Det tidsperspektivet kommer nog från den samiska kulturen där bruksföremålen som man själv har skapat ska hålla länge och då finns det näst intill oändliga tidsbegreppet hela tiden med i tänket.

Hållbarheten över tid förknippar Anna-Stina också med árbdiethu, den traditionella samiska kunskapen som man omedvetet tar till sej när man växer upp i en samisk familj. I den samiska kulturen har just nätverket med familjen, släktingar och vänner fortfarande en stark roll och möjliggör det tysta kunskapsutbytet som överförandet av árbediehtu innebär.

– På så sätt är det en exklusiv kunskap som man nästan bara har tillgång till om äldre släktingar har den. Och det är kanske därför släkten och ursprunget är en så viktig del av den samiska identiteten, förklarar Anna-Stina. Att ha en så stark kultur skapar en trygghet, menar hon.

Hela verksamheten bygger på ett kunnande som från generation till generation har förts ner och slutligen landat hos Anna-Stina att förvalta, vidareutveckla och leva på. Det kunskapsarvet har också blivit värdegrunden för hennes företagande.

– Nu är ju jag kanske annorlunda, men jag nöjer mig med att leva från hand till mun.

Hon berättar att det finns ett samiskt ord för det, birget. Det betyder ungefär att man klarar sej på alla plan i livspusslet, ekonomiskt, tidsmässigt, med relationer med mera.

– Den samiska kulturen är väldigt mycket sån, även inom företagandet.

Anna-Stina spenderar många timmar ensam i ateljén i Porjus, men hon tycker inte att läget i sig är problematiskt.

– Jag är en sån som tycker att man ska gräva där man står och hade inte valt glesbygd om det hade varit ett problem. Internet, telefon. Man kommer långt med det, berättar hon.

Även bilen är viktig; hela Sápmi, från nordligaste Norge till långt ner i Sverige, är Anna-Stinas arbetsplats. När hon är på resor är det främst för föreläsningar och kurser, men också för modevisningar med egna kreationer.

Utåt visar Anna-Stina inte så mycket av det hon skapar innan hon har färdiga plagg, men berättar att hon bombarderar de närmsta vännerna med bilder på work in progress under hela processen. De är de som får vara bollplank nu när mamma inte längre finns. Och ensam är hon egentligen inte i Porjus. Kommunikationsmässigt ligger det mitt i Sápmi och det går sällan längre än en vecka utan att någon bekant eller kollega har vägarna förbi och passar på att stanna till för att besöka Anna-Stina i ateljén, där hon sitter och syr nästa kollektion för att wow:a världen.