Text: Marianne Söderberg
Foto: Anders Alm

Det har sagts förut: Vi lever i paradoxernas tid.

Sällan har vi talat så mycket om hotet mot vårt klimat och därmed problematiserat vårt sätt att leva. Ändå. De flesta av oss fortsätter i stort sett som vanligt. Men samvetet tär. Och oron.

Under ett år färdas vi norrut, viker vänster vid den blå-gula möbeljätten och följer Torneälven några mil uppströms. Ser rusiga kor springa rakt ut mot solen. Iakttar landskapet. Försommarens försiktiga grönska, de mättade kornåkrarna, höstarnas mörka jordar, vinterns konserverande kyla. Försöker förstå, tolka tecken som tyder på att naturen fortfarande brukas, att det finns någon där ute som sköter om jorden.

Tanken är befogad. Antalet lantbruk i Sverige minskar stadigt. Bönderna blir allt mer osynliga, trots deras livsnödvändiga arbete. Alla behöver vi ju äta och ser man till världsprognoser över möjlig odlingsmark inom en inte allt för avlägsen framtid är det lätt att inse att även den svenska är viktig.

Berättelsen om familjen Pesula är ett koncentrerat stycke jordbrukshistoria, från början av 1900-talet och fram till våra dagar.

1925 startade Vilhelm Pesula ett litet jordbruk i Övre Kukkola. Han var långt ifrån ensam. I byn fanns redan ett hundratal småbruk, inget tillräckligt stort för att kunna leva på.

1957 tog sonen Anders och hans hustru Eva över gården, som på sextiotalet blev ett av Sveriges allra första KR-jordbruk, som var namnet på tidens stora rationaliseringssträvanden för de nordliga lantbruken.

Pesulagården kom dessutom att bli mycket väldokumenterad. En dag steg en lugn och försynt man över tröskeln, satte sig vid köksbordet och lade fram sitt ärende. Han ville följa familjens liv och arbete på gården i bild och text. Berätta om tillståndet, både för näringen och för jorden. Förmedla åsikter, livskänsla och ge en uppfattning om vilka värden det är som bär när lönsamheten är dålig och yrket har så låg status – i tider när nästan allt utom det livsnödvändiga står högt i kurs.

Mannen var ingen mindre än Sune Jonsson, internationellt prisad fotograf, dessutom författare.

Drygt 20 år efter Sune Jonssons senaste besök är det vår tur. Vårt ärende är detsamma.