Text: Sophie Nyblom
Foto: Daryoush Tahmasebi

Tomat-Roger kallas han i bygden. Hans två växthus står intill Kalixälven i Nybyn fem kilometer från Överkalix. En mörk och dimmig kväll för två år sedan spred sig ett starkt ljussken från det nybyggda växthuset. Människor i trakten trodde att det brann någonstans men det var bara Roger som tände lyset åt plantorna. Han övergick då från att odla tomater sommartid till att bli Sveriges första åretruntodlare.

Roger är uppvuxen i Nybyn och redan som barn hade han ett stort intresse för naturen. Under studietiden på Trädgårdsskolan i Umeå kom han på idén att börja odla tomater hemma i Överkalix. Tidigare hade hans pappa Rolf haft jordbruk och mjölkkor. En verksamhet som skulle ha blivit ett KR-jordbruk om inte den nya bron skulle ha byggts. Brobygget i slutet på 1960-talet ledde till att vägen drogs om. Den nya Pajalavägen delade hemmanet mitt itu och Rolf valde att avveckla jordbruksverksamheten. Rogers tomatidé blev däremot verklighet och 1986 stod det första växthuset klart. Tillsammans med sin pappa startade han då upp Nybyns trädgård. På 80-talet fanns flera växthusodlare i de nordligaste länen men idag är Roger en av de få som finns kvar.

Från början hade han traditionell säsongsodling, då satte de plantorna i mars och skördade fram till oktober. Resten av året arbetade Roger i skogen som är en annan del av hans verksamhet. Det fungerade men med åren märkte han att det blev svårare och svårare att kombinera arbetet om våren.

– Då satt jag i skogen och funderade på plantorna och så satt jag här med plantorna och funderade på skogsbestyret, berättar Roger. I dag lejs det mesta av skogsarbetet bort.

När det blev dags att byta ut det ena växthuset funderade han på om han skulle satsa på ett nytt eller börja avveckla verksamheten. Avvecklingen hann aldrig bli realitet för Roger blickade än en gång österut till Närpes, en del av svenskbygden i Finland, där växthusodlingen har långa anor och ständigt utvecklas. Han tittade närmare på året runt-odling och hur man med nya energioptimerade växthus och speciella högtycksnatriumlampor kunde odla grönsaker även på vintern. Roger kunde inte motstå utmaningen att pröva,

– Går det i Finland borde det också gå i Sverige.

Med en investering på 4 miljoner kronor ersattes det gamla växthuset med ett nytt finskt Reoväxthus, och 625 speciallampor installerades. Satsningen gav honom flera utmärkelser. På lokal nivå fick han kommunens pris för ”Årets gröna företag” och på regional nivå LRF Norrbottens och Swedbanks gröna företagspris och företaget uppmärksammandes i många medier. Han blev ”Tomat-Roger” även utanför kommungränsen.

Grönsaker från Nybyns trädgård säljs främst i butiker i övre Norrland och Roger upplever att intresset för närproducerade produkter har ökat bland annat till följd av skandaler inom matindustrin;

– Varje gång det är en sån här debatt om mat, det här med åsneköttet och allt det här fusket som är. Varje gång det är en sån debatt så är vi vinnare för det spiller ju på oss också. Då vill man köpa närproducerat då man vet varifrån det kommer. Så det är därför vi har byggt ut för vi ser ju att efterfrågan ökar.

Är det då försvarbart ur ett energiperspektiv att värma och lysa upp växthus vintertid i Norrland? Roger har fått frågan förr och hänvisar till studier som har gjorts i Finland:

Per kilo tomat blir energiåtgången inte större än att köra dem från Spanien till Sverige. För i Spanien måste man pumpa vatten och vattenpumpar tar ju enormt mycket energi och man har ofta vattnet väldigt djupt.

I dag värmer allt fler sina växthus med förnyelsebart bränsle i stället för olja och Roger värmer sina med flis som huvudsakligen kommer från den egna skogen och vattnet har han bredvid sina ägor.

Roger tog över gården efter sina föräldrar, det är en av de äldsta gårdarna i byn. Men det enda som i dag finns kvar av de gamla byggnaderna är sommarladugården och sommarstugan. De är flyttade och står vid älven i närheten av växthusen.

Vardagen som företagare är en livsstil och Roger trivs med det.

– Jobbet och fritiden flyter ju ihop. Vissa dagar kan det vara mycket jobb och andra dagar kan det ju vara klockan 13 som man gör något annat. Det är en väldig frihet då du inte är anställd.

Att bo där man jobbar har sin för och nackdelar, det är nära och när barnen var små kunde han ta en paus om sysslorna tillät det och hjälpa pojkarna. Men det är också svårt att vara ledig

– Ska man vara riktigt ledig då ska man åka bort. Alltså man ser ju jobb då man sitter hemma.

Tidigare var somrarna högsäsong och arbetsdagarna kunde bli långa för honom trots att han hade säsongpersonal anställd. I dag har han två fast anställda och har delegerat skötseln av plantorna till dem medan han själv ansvarar för skötseln av växthusen och försäljningen. Hans mamma Inger hjälper ofta till i verksamheten och när det behövs mer folk får även andra familjemedlemmar hjälpa till, exempelvis när tomatplantorna kommer och det är bråttom att få dem in i växthuset. Hans söner, Mikael och Per, bor kvar i Överkalix och har delvis ärvt intresset för naturen och arbetar inom skogsindustrin.

Överkalix är en inlandskommun i Norrbotten som brottas med samma problematik som många andra glesbygdskommuner. Befolkningen minskar och medelåldern ökar, arbetslösheten är stor och utbudet av service och kultur glesnar. På 50-talet hade kommunen över 9000 invånare, i dag bor det 3497 i kommunen och varje år minskar det. Traditionellt har det varit en bygd som har sysselsatt många inom jord- och skogsbruk, branscher som i dag är allt mer industrialiserade och som sysselsätter allt färre.

Roger är oroad för framtiden och befolkningsutvecklingen. Han minns byar som Jockfall.

I Jockfall hade dom 120 stycken i byn som jobbade i skogen. Det var 22–23 barn i varje klass, nu är det är 24 personer kvar i byn. Fortsätter det i samma takt så är det slut snart. När jag gick i skolan, var det ju en väldigt levande by och då fanns det till och med högstadiet i Jock”.

Ändå försöker han se positiva tendenser som att barnfamiljer väljer att bosätta sig i Överkalix och veckopendla arbeten till Malmfälten. Rogers fru Hjördis är en av pendlarna, hon reser dagligen till sitt arbete i Övertorneå, en sträcka på fem mil enkel väg. För att landsbygden och glesbygden ska överleva tror Roger att människor måste bli ännu bättre på att skapa sina egna jobb och starta nya företag.